Vår sommarlovs- och arbetskassa tillåter inte många dagar av utsvävningar men boendet är ett prisvänligt rum hos en likaledes vänlig dam med dotter och hund i stans utkant. Så får vi trots allt lite pekuniärt utrymme. Dessutom är Barcelonas metro billig. Att nå centrala staden tar bara tjugofem minuter och på kuppen blir vi experter på att hitta i de tubformade gångarna. Flera gånger utfärdar vi pedagogiskt pris till skyltningen, överallt synlig med stationsnamn och beteckningar.

Andra dagar promenerar vi in till city – en gångväg  på en dryg timme över trädäck och sand via kvinnodelen, naturistdelen, gaydelen, barndelen och slutligen turistdelen. Klokt är att lägga in en paus med dryck och läsning. Ett strandcafé, en favorit för vila, heter ”Mamma Beach”. I en strandfåtölj i caféts skugga läser jag katalanska författaren Maria Barbals roman Som en sten i ett jordskred och njuter av beachtillvarons sociala samexistens nära horisonten. Därtill övervakat av en äldre generation strandvana stadsinvånare: Akta sig den som inte uppför sig artigt eller glömmer en läskburk i sanden!

Det sistnämnda – invånarnas engagemang – är en del av förklaringen till att åtminstone vår vistelse i Barcelona blir utopiskt trevlig. Sannolikt är det även förklaringen till varför staden blivit en ambitiös supporter av växtmat. Omvärlden har så smått börjat tackla de för alla gemensamma klimat- och miljöproblemen;  ska resande vara möjligt i framtiden måste människor transportera sig hållbart via billiga snabbtåg, och med nya miljövänliga motorer och energi på flyget. Och de måste välja att äta så miljövänligt som möjligt.

Strålande då att ett av Barcelonas (många) vänsterpartier lyckats skapa en koalition med andra vänsterpartier och i mars 2016 fick igenom en motion i stadsfullmäktige som officiellt  förklarar Barcelona som ”vän av vegan och vegetariska matkulturer”. Deklarationen innebär dels ett löfte att göra staden attraktiv för besökare, dels att underlätta för stadens företag. Invånare och besökare uppmuntras anta Köttfri måndag-initiativet 2009 av Stella, Mary och Paul McCartney mot köttkonsumtionens skadliga verkningar på naturen och klimatet. Till detta fogar Barcelona hälsofördelarna med växtmatkultur. En guide är på gång och en särskild mötesplats för företagsamhet, BCNvegpoint.

Berlin har över femtio helt veganska restauranger, i Warszawa finns särskilda vegokvarter, Paris och London öppnar varje år nya gourmet-vego-restauranger, så kallad fine dining. Barcelona är inte ensam nordlig turiststad att ställa in siktet på mer hållbara matkulturer! Västerut ståtar New York med över sextio helveganska ställen, liksom San Francisco som är drivande motor för ekologisk växtkost. Delstaten Kalifornien är därutöver aktuell och historisk plats för kampen för rättvisa för grönsaksarbetarna i USA och Mexiko. Här grundades fackföreningen United Farm Workers (UFW) av Dolores Huerta och César Chavez, vegetarian respektive vegan, båda spansktalande ickevåldskämpar.

Och mycket riktigt, på flera av matställena vi besöker i Barcelona ligger AnimaNaturalis broschyrer utlagda, en organisation med säte i Spanien, Mexiko och Colombia och vars mest populära devis är César Chavez ord: ”Respeto y Compasión para todos los seres vivientes es señal de una sociedad civilizada”. ”Ett civiliserat samhälle utmärks av respekt och medkänsla med alla levande varelser.”

Det är lätt att instämma i, särskilt när maten smakar som i Barcelona, nämligen underbart. På gågatan Carrer de la Bòria 17, nära lilla torget Plaça de l’Àngel vid metrohållplatsen Jaume I, ligger coola Cat Bar, ett litet kvällsställe med burgaremeny som vevar upp dörren klockan 13.00. Att hänga utanför en stund är kul men att vänta länge är inte lika kul. Så vi småspringer över torget uppför smalgatan Carrer de la Llibretana till den italienska glassbaren Gelaaati Di Marco och pekar ut tre skopor vardera! Innan vi åkte hemifrån Stockholm listade vi etthundrasextiotre – ja, 163! – kulinariska matställen. Uppiggade men mätta konstaterar vi att vi har hunnit med fem.

Bara fem på åtta dagar. Varför? Rätterna smakar så ljuvligt att vi har varit tvungna att gå tillbaka och äta där igen. Och då inte bara hos vänliga och lite sömniga Cat Bar med sina fantastiska jätteburgare på planka med patatas fritas. Vi har också återvänt till BarCeloneta Sangria Bar, Carrer de Sevilla 70, i kvarteren i stadsdelen med samma namn, nära stranden i söder. Där tog vi in ”Spartacus”, händelsevis med glutenfritt bröd, och mitt unga ressällskap gav omdömet: ”Den godaste burgaren jag ätit i hela mitt liv!”. På denna bar beställer jag någon dag senare en läcker aragula pesto spaghetti gjord på välvande squaschringlar, och efter ännu ett par dagar (varje torsdag eller om du beställer ett dygn före) paella med veganska räkor.

En smula förvånande är att de rätter vi tycker bäst om är kalla eller bara något värmda, så kallat raw food (glutenfri), beredda och formade utifrån nya eller traditionella recept. Gazpachon hos Aguari Bay på C/ Ramón Turró 181 i Poblenou smakar himmelskt och ser verkligen ut som en fint-väder-himmel, infriande och läckert djuprosa. Och lunchtallriken hos favoriten Petit Brot, på Doctor Dou 10, tre minuters gångväg från skejtingtorget Plaça dels Angels och moderna konstmuséerna MACBA och CCCB, inte långt från Plaça Catalunya, är närmast chockerande med sin illgröna färg och rymd. Det vackra upplägget har jag kvar i minnet lång tid efter att vi lämnat Barcelona.

• Maria Barbal, Som en sten i ett jordskred, översatt från katalanskan av Maria Cederroth, Malmö: Nilsson förlag, 2015

© Arimneste Anima Museum #2